lineu

Idag är det The Beatles som smeker mina trumhinnor. Det finns så mycket musik som bara ligger och gottar sig i bakgrunden men som man aldrig riktigt lägger märke till.




Let it be

Sitter här i ensamhetens soffa och lyssnar på Pink Floyd. Arbetar för tillfället av en drös med tankar. Ett försök att reda ut dem... Ovisshet är något som inte ligger nära mitt hjärta.

Kände mig plötsligt otroligt skrivsugen och tänkte att det är bäst att passa på att sammanfatta mitt 2011 lite kort!

2011 har för mig varit en resa. Inte en vanlig resa genom ett år, utan en både mental och fysisk resa genom backar och snår. Det har varit både uppförsbackar, men väl att uppmärksamma - nerförsbackar som stärkt benen när de varit trötta.

Vi kan börja med det mentala. Har under detta år, främst i slutet, blivit mer medveten om vem jag är (åh, vad jag längtat efter detta!) och hur jag vill vara. Jag har lärt mig att uppskatta mina sidor och att bara vara medveten om sina brister gör mycket för att kunna jobba på dem. Mitt tänk har förändrats i stort, jag är fortfarande en ganska svag individ (viker ut mig lite i bloggen nu känner jag, men what the hell) som inte riktigt kan stå upp för mig själv i vissa situationer. Vid andra tillfällen kan jag vara jättestark mentalt och inte ta någon skit alls. Men - det har blivit bättre, och går mot bättre och that's what cuonts!

Det fysiska har liksom det mentala gått lite upp och ner, men främst ner och det gör mig jätteglad. Jag hade verkligen styrkan! Nästan 15 kilo är bortblåsta på min aningen korta kropp. Nu i juletider har det frossats en del, lite ångest får jag medge men ingenting som tar mig tillbaka där jag var. När jag kommer tillbaka till vardagen i Stockholm är det dags att sätta igång med träningen igen mina vänner, och detta är inget nyårslöfte! Det är något jag vill.

Och min nya vardag innebär som ni redan vet ett nytt jobb, och jag har väl egentligen inte så mycket att säga om det, mer än att jag verkligen ser fram emot det och hoppas att jag kommer trivas! 2011 innebar också nya vänner men även förlorade vänner - som sedan kom tillbaka i mitt liv och vänskapen är starkare än någonsin.

Så det är verkligen som man säger; det som inte dödar, härdar.

Idag packade pappa in mig och Musse i bilen tillsammans med fiskesäckarna och körde till Torsktjärn i Dalarna.

Igår satte jag mig i mammas röda Opel och styrde mot Filipstad där min fina vän Linda bor. Först gick vi till ett fik, drack en cola och snackade lite löst om hur vi har det nu och vad som händer i varderas liv.

Nä, nu har jag dragit mig alltför länge med att skriva ett inlägg här.

Måste berätta om min smått creepy dröm i natt.

Oooh Pa take me home